Så sommerlig kan det sies

Visa vid Vindens Ängar

 

Det går en flicka i Aspe-lunden.
Jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares symfoni.

Jag ville skriva en sommarvisa,
där ögonblick blir till evighet,
men ord blir stumma och toner dunkla,
min innersta tanke
förblir en hemlighet.

Det går en vind över Vindens Ängar.
Det fladdrar till i en tyllgardin.
Jag ville sjunga min sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.

Jag ville sjunga om Katarina
till träklangsflöjter och alcymbal,
men vindens toner blir sommarn's sånger.
Jag blir förstummad i björklövssal.

Det går en vind över Vindens Ängar.
Det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva min sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.

Och jag ska sjunga min sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.


 

Mats Paulson, 1966


Kommentarer:
Postet av: alliene

Svensk lyrikk skal ikke undervurderes. Selv er jeg svak for Håkan Hellström's versjon av Trubbel.

28.06.2005 @ 09:44
URL: http://alliene.blogspot.com
Postet av: a jour

Svensk er bra. Her er en av mine favoritter, Karin Boye:Du är min själs uppståndelseDu är min själs uppståndelsetill verklighetsextas,att luften rör mig het som eldoch syns som ett hav av glas,och mina ögons makt,att de domnande förnimmerhur alla färger flammar uti drucket skimmer.Du är min viljas styrka,du ger mig en kraftatt vänta och att handla,som aldrig jag har haft.Ja mina sinnens hunger,som hetsar mig och jagar,blir därför att den gäller digett jubel alla dagar.Du är mitt livs mognad.Du gör mig hel.Ur mitt förgångna samlar sigvar tåga och minsta del.På hundra skilda vägarhar jag vandrat och trevat.Nu möts de. Fram mot dighar jag levat.

28.06.2005 @ 10:09
URL: http://asjur.blogspot.com
Postet av: Handbag

Eller hva med Edith Södergran - riktignok finlandssvensk, men likevel:Landet som icke ärJag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är jag trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom landet som icke är.Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka vår sargade pannai månens dagg.Mitt liv var en het villa.Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit ?vägen till landet som icke är.I landet som icke ärdär går min älskade med gnistrande krona.Vem är min älskade? Natten är mörkoch stjärnorna dallra till svar.Vem är min älskade? Vad är hans namn?Himlarna välva sig högre och högre,och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmoroch vet intet svar.Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.Och det kommer ett svar: Jag är den duälskar och alltid skall älska.


Skriv en ny kommentar:

Navn
Husk meg ?

E-post:

URL:

Kommentar:

hits